Flytta molekyler härifrån och dit

Nu har vi gjort ytterligare ett experiment i Mot nya höjder och nu skulle vi se hur ett ämne flyttas från ett ställe med hög koncentration till ett ställe med lägre koncentration.

På kvällen innan blandade Anette ihop vatten och gelatinpulver och lät det stelna i en skål. I förrgår i skolan fick sedan Viggo, Wille och Alvin i uppdrag att göra hål i gelen med hjälp av ett sugrör. Det var inte det lättaste att få upp gelen utan att fördärva det runda hålet, men det gick till slut. Därefter fyllde de hålen med karamellfärg; två gröna, två röda och tre blå.

När allt var klart visades det upp för klassen och vi pratade om vad vi tror kommer att hända och nästan alla trodde att färgen kommer att flyta ut och allt blir en sörja. Skålen ställdes undan till dagen efter då vi skulle få se resultatet.

Innan lektionen var slut påbörjades ett ytterligare experiment där pojkarna skulle mäta upp exakt lika mycket vatten i ett glas och vit sirap i ett annat och sedan lägga ner precis lika stora sega råttor i vätskorna. En råtta behöll vi vid sidan om som referensråtta.

Även här pratade vi i klassen om vad de tror kommer att hända över natten. Vi fick en hel del olika förslag som att
.råttan kommer att lösa upp sig i vattnet.
.sirapen kommer att fräta sönder råttan eftersom sirap består av socker som fräter på tänderna och därför fräts även råttan sönder.
.råttan kommer att lösa upp sig helt i vattnet så att det blir en tjock vätska som färgas rosa av råttan.
.ingenting kommer att hända för råttan består av gelatin som i sin tur kommer från benmärg och där finns det mycket kalcium som skyddar tänderna mot frätskador.
.råttan kommer att bli större i båda vätskorna

I går när vi kom till klassrummet var det första vi gjorde att kolla hur det gått med färgerna och råttorna. Och det hade verkligen hänt saker. När det gäller de färgade hålen så hade färgen börjat att sprida ut sig så att det såg ut som oliver som låg i gelen. En annan sak var att inga hål var gröna längre, utan bestod av blå och gul färg. Varför hade det blivit så? Jo, grön är ingen grundfärg utan består av färgerna gult och blått som separerat sig i vätskan.

Varför färgen hade spridit sig fick vi reda på beror på något som heter diffusion. Det innebär att allt i naturen strävar efter att utjämna skillnader mellan områden som har hög koncentration av många likadana molekyler (i detta fall färgen) till områden med lägre koncentration, färre likadana molekyler.

När det gäller geléråttan hade den som låg i sirapen krympt lite och blivit fastare jämfört med referensråttan och den som låg i vattnet hade svällt upp och blivit gigantiskt stor och lös.

Direkt började frågorna hagla varför det hade blivit så och Anette förklarade att det beror på att naturen i detta fall försöker utjämna antalet vattenmolekyler. För geléråttan som låg i vatten innebar det att vattenmolekylerna trängde in i råttan för att utjämna skillnaden i koncentration; råttan svällde. För råttan i sirapen blev det tvärtom. En del av det vatten som fanns i geléråttan lämnade den och tog sig ut i sirapen, där koncentrationen av vatten var lägre. Därför krympte den en aning och kändes hårdare. Denna process kallas för osmos.

Ett annat exempel som visar osmos är när man lägger ett sladdrigt salladsblad i en skål med kallt vatten i några timmar och bladet blir fräscht igen. Vi kollade på en film på Youtube som visade detta.

Till sist kollade vi på en film som en annan klass på skolan spelat in med  hjälp av appen Lapse IT där filmen på cirka 30 sekunder visar hur råttorna under en natt ändrar sig i vätskorna. Den var så häftig att vi såg den fem gånger.